Bild: Sanni Seppo

Dödssorg

Sorg

Pappa frågade om jag kan sova här i natt. Klart jag kan, det här är mitt hem. Vi hämtade inre filé och vin – pappa och jag satt uppe till tre, fyra på natten, med jämna mellanrum gick vi in och tittade till henne. Vi åt och drack och sen la jag mig bredvid henne. Tolvtiden nästa dag hämtades hon av begravningsbyrån. Det värsta var när de drog upp dragkedjan till liksäcken och hon faktiskt var borta. Endast 10 människor får delta i begravningen.

“…hon faktiskt var borta.”

Begravningen fick ökad betydelse

Begränsningarna av sammankomster gällde också begravningar. Som mest begränsades antalet deltagare till tio personer. För många kändes det tungt att man inte fick röra varandra, t.ex. kramas, under begravningen.

Sorgforskare Mari Pulkkinen berättar om förlust.

Förlusten blir en del av oss

Tvärtemot vad många tror är sörjandet inte en process. Det finns inga regelbundna faser efter vilka sörjandet är förbi och den sörjande har ”repat” sig. Förlust är en del av att vara människa, en av alla de upplevelser vi kommer att vara med om. Och liksom andra upplevelser blir också sorgen en del av oss och formar oss till dem vi är. Sörjandet är inte ett skadligt störningstillstånd utan ett naturligt fenomen. Den sörjande upplever ofta att tiden stannar och man vänder blicken bakåt. Sorgen kan kännas som en tillvaro som det är svårt att ta sig ur. Och det är helt okej – var och en av oss bör ha möjlighet att sörja ordentligt.

Vad kände du?

När jag drabbades av en förlust kände jag…

Järjestelmässä tapahtui virhe. Yritä hetken kuluttua uudestaan.

Tack.

Du var inte ensam om dina känslor.

{{ parseInt(result.result_count * 100 / totalVotes)}} %

{{ result.result_name }}

Bild: Uwa Idouzee

Konspirationsteorier

Obehag