Foto: Heidi Holma

Miljösorg

Sorg

”Den internationella klimatpanelen IPCC har släppt sin senaste rapport” står det i en illavarslande notis på min telefon. Jag blir illa till mods och andas djupt innan jag klickar upp den. Nyheten varnar för att tidsfönstret för att bromsa klimatkrisen håller på att stängas. Jag vill inte – eller kan inte – äta kött längre. Tankarna på den senaste flygresan får mig att skämmas och mina kinder att rodna. Man kan gå in för att bromsa klimatförändringen inom alla yrken, säger de. Hur kan jag leva ett hållbart liv och samtidigt uppnå de mål som samhället ställer på ett eftersträvansvärt liv? Klimatgärningarna i vardagen känns så små, otillräckliga. Europa lider av torka och de rekordstora skogsbränderna orsakar skada oavsett vad jag gör. De uttorkade floderna i Centraleuropa får mina ögon att tåras. Liksom tanken på de människor som lider mest av det här. Strupen snörs ihop, jag fylls av en bottenlös sorg. Vi måste göra bättre.

Alli Pylkkö, Miljödelegat för unga

”Tankarna på den senaste flygresan får mig att skämmas och mina kinder att rodna….”

Miljösorg är en manifestation av klimatångest

Med klimatångest avses ett ångesttillstånd där personen upplever att klimatförändringen och fenomen i anslutning till den utgör ett hot mot honom eller henne. Klimatångest är en väsentlig del av fenomenet miljöångest. Klimatförändringen är ett stort framtidshot för många människor, och ett grundläggande drag för klimatångest är därför rädsla och oro inför framtiden. Klimatångest och framtidsångest går ofta hand i hand.

Var fjärde finländare har någon gång känt ångest på grund av klimatförändringen (Sitra rapport 2019). De vanligaste känslorna är intresse (58 %), frustration och otillräcklighet (44 %), kraftlöshet (39 %) och hopp (36 %), mest sällsynt är lamslagenhet (12 %). Av dem som fyllt 15 år upplevde 27 procent att ordet ”ångest” beskriver deras känslor för klimatförändringen bra. Största delen av eleverna i högstadieålder i Finland förhåller sig dock optimistiskt till sin egen framtid.

Miljödelegat för unga Alli Pylkkö samt docent i miljöteologi vid Helsingfors universitet Panu Pihkala diskuterar känslor kring klimatförändringen.

Vad kände du?

Alternativen anknyter till den grundkänsla som var framträdande i samband med fenomenet på den här sidan. Vi kallar dem sekundära känslor. Det kan hända att du kände något helt annat och inget av alternativen passar in på dig. Välj då alternativet ”något annat”. Om du vill kan du också skriva ett brev där du berättar vad du kände.

Klimatförändringarna väcker i mig…

Järjestelmässä tapahtui virhe. Yritä hetken kuluttua uudestaan.

Tack.

Du var inte ensam om dina känslor.

{{ parseInt(result.result_count * 100 / totalVotes)}} %

{{ result.result_name }}