Jag stirrar på skärmen där klasskompisarnas ansikten dyker upp och försvinner om vartannat. ”Mamma! Ville har ny keps, jag vill också ha!” Marias hund skymtar i rutan. Wilhelm har kameran avstängd igen, fast läraren har sagt att den måste vara på. Jag tänker inte heller sätta på kameran ännu, om pappa skulle råka gå förbi. Jag byter till ett annat fönster, en svartvit text stirrar tillbaka. Det blir svårt att andas. Jag vet inte vad jag ska göra. Var fanns instruktionerna nu igen? Tony har redan gjort uppgiften. Varför kan jag inte. Milla skickade en låt till Fadumo. Varför skickade hon den inte till mig? Javisst ja, uppgiften. Jag försöker stava till texten men jag förstår inte. ”Mamma! Jag kan inte igen.” Mamma svarar inte den här gången heller.