I önskegungan uppmuntras man att klä sina önskemål och drömmar i ord för att de ska gå i uppfyllelse.

Jag tog min examen som ordkonstledare år 2020 mitt under coronapandemin. Jag hade länge arbetat som privat familjedagvårdare inom småbarnspedagogiken och jag ville utveckla mitt eget kunnande och vårt familjeföretag som erbjuder tjänster inom småbarnspedagogiken. Den sista delen av utbildningen genomfördes som distansundervisning på grund av coronarestriktionerna. Coronapandemin och de restriktioner som följde påskyndade egentligen mitt beslut att helt sluta med mitt jobb som familjedagvårdare och gå in för att vara ordkonstnär och ordkonsthandledare på heltid. Framtiden kändes förstås oviss och gör det fortfarande. Men jag är ändå mycket nöjd med mitt beslut att koncentrera mig på ordkonsten, och jag är tacksam över att nu få jobba på ett så mångsidigt sätt med olika konst- och utbildningsprojekt. Eftersom jag blev färdig under pandemin vande jag mig från första början vid att vara flexibel, anpassa mig och ändra mina planer, och de färdigheterna och lärdomarna kommer jag säkert att ha nytta av också i framtiden. Till exempel verket Lasten muuttuva puistorunokirja (Barnens föränderliga parkdiktbok, där fyll-i-dikten Glädje ingår) planerade och genomförde jag med tanken att inga coronarestriktioner skulle kunna förhindra det. Jag hoppas att mina verk också i framtiden ska vara fritt och lätt tillgängliga i stadsmiljö. Jag vill bidra till att sänka tröskeln för att uppleva och utöva konst.